Barnasinne
Den dag jag växer upp och allt som kallas barnasinne försvinner är en sorgens dag. Jag vill fortfarande kunna vara oseriöst flummig och kunna "leka", hela livet ut. Tänk, vad tråkigt allt skulle bli. Jag ska behålla min baarnsliga sida och ta fram den då och då mellan allt arbete och njuta av att kunna använda det. Det kan komma att bli min sköld mot att överarbeta mig. Så länge jag kan skratta och ha kul åt saker på ett lite halvbarnsligt vis så kommer jag att klara mig galant genom alla stunder i livet.
Sen är det ju också så att jag alltid kommer behöva mina vänner. Ni som alltid finns och som är så underbara. Jag kan utan tvekan säga att jag älskar er allihopa<3
Och Marcus<3 Du kommer alltid finnas i mitt hjärta<3 Jag hoppas att vi får ett bra liv tillsammans men det kan jag säga redan nu att det kommer vi få. Så underbart som allting känns när jag är med dig. När jag ligger i ditt knä, när du håller om mig. I din famn är jag trygg. Lika trygg som ett litet barn. Jag älskar dig så otroligt mycket<3 Du gör mig hel<33
Puspuss<3
