SandraWiklund

Jag tror att det inte är så lätt att släppa taget om sina barn när de växer upp. Kommer de klara sig själva? Sköter de skolan och allt annat som ska vara?  Jag tror att man som förälder bär på en rädsla som gnager, en rädsla som handlar om att barnet inte ska göra misstag och hamna i fel sällskap och råka illa ut. Visst, jag kan förstå varför de är oroliga och vill vara en del av sina barns liv. När föräldrarna alltid har haft koll på sina barn så är det extra svårt att släppa taget och mista lite av den där kontrollen. Föräldrarna frågar hur det går i skolan, med fritidsaktiviteter och hur det är med pojkvännen/flickvännen om man sköter sina saker även när man inte är hemma osv. De vill ha kontroll och vara en del av sina barns liv. Klart det ska vara en del av barnets liv, men de måste acceptera att barnet inte alltid kommer vara litet, det kommer faktiskt växa upp, ta studenten, flytta till annan ort och plugga, bilda familj och få ett jobb som det måste sköta.

Kanske är föräldrarna rädda för att bli äldre. De kanske inte känner sig lika betydelsefulla som när barnet var litet, då det behövde hjälp oftare än vad det behöver när det är i tonåren. Man kommer nog aldrig komma ifrån det där med att behöva hjälp, alla behöver hjälp ibland.

Men samtidigt måste de låta barnen växa upp, göra sina egna misstag och lära sig av dem. Barnet måste få vara självständigt och känna att det klarar av det. Föräldrar borde egentligen inte vara rädda för att släppa iväg sina barn till andra platser. De borde vara stolta och lugna, de har ju i alla fall uppfostrat sina barn.

Så föräldrar ska vara stolta över sina barn när de växer upp, tar studenten, flyttar hemifrån, skaffar jobb och bildar familj. De ska känna att det har gjort ett bra jobb och inte behöva vara oroliga för att barnet inte ska klara sig. Till de föräldrar som läser det här, var stolta över era barn och ni kommer alltid behövas. Även om ni inte tror det ibland, även om man bråkar med sitt/sina barn så älskar de sina föräldrar. Jag lovar.