Du vet vem du är
Idag läste jag din kommentar och det kändes på något vis befriande att läsa det.
Nu vet jag din anledning till varför det har blivit som det blev. Jag vill att du ska veta att jag tycker fortfarande om dig och jag är inte arg på dig. Visst, den kvällen det hände då var jag inte glad, jag var arg och ledsen. Mest för att mista din vänskap eftersom jag älskar dig så mycket och vi har gått igenom så många saker tillsammans. Jag förstår att du inte orkar och jag kan erkänna att ibland var det svårt att få arslet ur vagnen och skriva ett sms. Men när jag gjorde det så kändes det i alla fall bra eftersom jag hade hört av mig. Vår vänksap har betytt mycket för mig och jag ångrar inte tiden tillsammans med dig.
Jag hoppas att det kanske finns en liten framtid för vår vänskap senare i livet?
Du vet vem du är.
