SandraWiklund

I söndags var jag, Marcus och familjen i borlänge och shoppade :D Jag köpte jeans, strumpbyxor, hårfärg och två par nya skor :D Ett av paren är vanliga gympaskor och de andra är högklackade ankelboots som verkligen är supersnygga : D Jag gör ju dock mina misstag rejält och gick från Marcus imorse till skolan i de nya klackarna. Det innebar att mina fötter inte alls var glada på mig när vi kom hit. Nu har jag ett skavsår som heter duga på sidan av vänster fot och dagen är inte slut än. Som tur är så har jag gympaskorna också här :P Men det gör inte såret bättre då det sitter på samma ställe som en jobbig grej på insidan av skon xD bra gjort Sandra xD

Och idag ska vi simma, Marcus och jag :) då kommer jag få in klor i såret och det blir infekterat och det kommer vara och sen måste jag amputera fotarna :'(     Nejmen så illa kommer det väl inte sluta..hoppas jag xD Och jag är hungrig som en idiot också :S Då det var fisk eller korvstoganoff till lunch:S Så det blev mackor och lite sallad :P

Men jag överlever nog :D Jag bor ju hos Marcus hela veckan ensamma då hans föräldrar är bortresta :D så underbart att ha huset för oss själv<33
Nu ska Elvira och jag kila iväg och fixa iordning oss till skolfotot som tages om en stund :P :)


Pusspuss<3

Idag läste jag psykologi med den grupp är med i när jag inte läser på flexen.
Vi hade besök av tjej- och kvinnojouren som föreläset för oss i aulan om våld mot kvinnor/tjejer. Vi fick även se en film där det är en 21 årig tjej som har hittat en kille, de har varit tillsammans i två månader då han frågar om de ska flytta ihop. Hon tvekar till en början och han ber och ber henne, för han älskar henne så otroligt mycket. Allt han vill är att de flyttar ihop. Så hon går med på det, för hon älskar honom också. 
Han som är kock står och lagar mat en kväll när hon hade varit ute och handlat, då han plötsligt utbrister: "Vad fan är det här?" Han visar henne purjolöken. "Jag ska ha riktiga och fina råvaror när jag lagar mat. Och vad fan är det här!? Mellangrädde!? En kock använder inte mellangrädde, det är ju för fan som att pissa i såsen!" Han slår henne, hon kryper ihop nere på golvet och börjar gråta. Han står och tittar på henne. Efter en stund sätter han sig ner på huk och säger: "Förlåt, det var inte meningen. Nästa gång går vi och handlar tillsammans så kan jag visa dig precis vad jag vill ha."

Några veckor senare har allting blivit värre. Han har fått henne att säga upp sig från jobbet, för han vill ha henne hemma om dagarna så hon kan sköta lägenheten medan han jobbar. Han slår henne allt oftare och hennes självförtroende bryts sakta och säkert ner.

Ytterligare några veckor senare. Han sitter vid matbordet och hon kommer in med två tallrikar med mat. Hon ställer ner dem på sina platser och han tittar på maten och frågar henne vad fan det är? Och hon kan väl för fan rycka upp sig lite och ta på sig den där röda fina klänningen han gav henne. Hon reser sig upp och går för att byta om, han tar tag i henne och drar ner henne på golvet. Säger åt henne att hon går ju för fan som en jävla kossa. Hon gråter av smärta. Han ställer sig upp, släpar henne efter sig på golvet in i sovrummet där han säger åt henne att ta av sig kläderna. Hon skriker och gråter. Man hör att han våldtar henne. Senare på natten smiter hon ut och iväg till sin väninna Veronika. På morgonen åker han dit och ropar upp till fönstret och ber och förlåtelse och det ska aldrig hända igen. Av ren rädsla går hon tillbaka till honom, han kommer ju ändå aldrig sluta förfölja henne.

Ytterligare några veckor när han har gått till jobbet springer hon ut på toaletten och kräks. Hon gör ett graviditetstest och ser att hon är gravid. Han blir jätteglad när han får reda på det och allt blir bra, för ett tag.
En kväll han Veronika ringt och hon ska gå för att träffa henne när han kommer hem. Han säger åt henne att hon ska inte gå någonstans. Han ser att hon har den röda klänningen och slår henne så hårt i magen att hon ramlar omkull, han sparkar henne, hon skriker. Det ringer på dörren. Utanför står polisen. Hon ligger på golvet och blöder kraftigt ur underlivet och skriker. Den kvinnliga polisen tar hand om henne och ringer efter en ambulans samtidigt som den manliga tar hand om mannen och slänger ner honom på golvet.

Filmen slutar bra. Mannen grips och tjejen får hjälp. Hon börjar umgås med Veronika igen och de planerar sin resa som de skulle gjort innan de stadgade sig.

Filmen väckte många tankar hos mig. Varför? Varför kommer man överhuvudtaget på att slå kvinnan man älskar? Fast älskar han henne verkligen om han slår henne? Att se henne lida på det sättet  hon gjorde, gjorde ont i mig. Tänk så många kvinnor som lider varje år, hela tiden, dygnet runt. Aldrig kan de känna sig riktigt trygga med sig själva eller i den tillvaron de befinner sig i. Och har de barn så oroa de sig för barnen också, om han nu skulle ge sig på dem.

Nu säger jag ju inte att det inte finns våld mot pojkar och män, för det gör det också. Men det är dock inte lika vanligt att en kvinna ger sig på en man fysiskt. Då är det istället mer vanligt att det förekommer psykiskt våld från kvinnor mot män. Även det psykiska våldet är stort mot kvinnor, både av män och kvinnor emellan.
Man säger olika saker som bryter ner en person så totalt att det inte finns annat än spillror av det som fanns före. Människan som stod självständig behöver nu andra människor som håller upp en. Ska det verkligen vara så?

Om jag kunde önska något så är det att allt vad som heter våld mot kvinnor/män, sexuella brott, ja allt som heter brott eller krig, ska försvinna för gott och med omedelbar verkan. Det är så fruktansvärt onödigt med allt sånt. Varför skada en människa som aldrig har gjort dig något?

Det är tur att det finns människor som de på kvinnojouren som frivilligt och ideelt tar sig an dessa fall för att hjälpa utsatta kvinnor till ett bättre liv. De gör ett så stort jobb och skänker många kvinnor frid och ro i sinnet. De hjälper den utsatte till polis, skyddat boende, man får vara anonym och ingen blir med i något register, de hjälper till rättegångar mot männen som gjort dem illa. De finns med som stöd i alla de svåra tider som kan komma.
Ett stor tack til alla dem som hjälper till!

Puh, vilken jobbig dag med alla dessa tankar och ilska över det som faktiskt är ganska vanligt.
Nu ska jag sova.

Pusspuss<3