Jobb och stress
Alltid denna stress att handskas med. Allt som ska göras och hej o hå.. Men jag har levt med stress så länge nu så jag har vant mig vid den. Men jag skulle väl inte vilja påstå att jag tycker om den. Jaja jag måste väl iaf säga att jag inte tycker om att vara rastlös heller :P Något att göra är alltid bra men man ska väl inte stressa jämt.
Det löser sig :P
Sitter här hemma hos Marcus och har precis ätit mat :) Det är jobbigt att jobba xP Alltid är det något som går snett på något sätt. Idag när vi skulle till Solgärdet så körde vi först fel så vi hamnade på fel sida huset. När vi väl hittade rätt sedan så var vi fortfarande i fel rum xD Så vi fick bära alla våra saker till ett samlingsrum för att sedan inse att det faktiskt finns en väg att köra dit också, så vi hade alltså släpat alla våra saker långt utan att veta om att vi hade kunnat köra ända fram:P Då var vi lite sena. Sen mitt i programmet när vi skulle spela Äppelbo så råkar jag stöta emot en gitarr så att den nästan välter ur sitt ställ och jag slänger handen med stråken i mot gitarren för att rädda den. I slaget så träffar stråken fiolen och den stämmer om sig lite grann vilket jag upptäcker mitt i Äppelbo så jag kan inte stämma den rätt igen xD Men någon ska ju göra bort sig och det brukar ju kunna vara jag xD Så det bjuder jag på :)
Ha det bäst:)
Pusspuss<3
Hänt sen sist...
Det har iaf hänt en hel del sen sist. Elvira fyllde år onsdagen den 22 juli. GRATTIS!<3 Det var väldigt roligt att du hade samlat ihop folket på tisdags kvällen :) Så roligt att se er alla igen :)
Idag, lördag, var det Söderbärke möljan. en årlig marknad som är här på hemmaplan :) Jag inhandlade godis, en klänning och en tröja. Roligt med lite nytt i garderoben :)
Sedan blev det grill-knytis hemma hos kusinerna. Det var trevligt det också :)
Det som blev lite mer fiasko i dagens läge var att när de skulle åka från ludvika och in till Söderbärke, vi skulle alltså spela i parken idag med sommarmusikanterna, då skulle de tanka i bussen så det fanns tillräckligt med bränsle. När jag är påväg upp på byn så ringern Emelie till mig och säger att de har råkat hälla bensin i diesel tanken så de kommer lite senare då. Ännu lite senare ringer hon igen och säger att de inte kan komma överhuvudtaget då bussen måste bärgas och vi måste hyra buss om de ska kunna åka någonstans. Så dagens spelning blev det ingenting med :P Men till imorgon så har de hyrt en ny buss, vi kan åkla med våran igen på måndag :) Men men, ingen större skada skedd iaf xP
Och snart fyller min älskling 18 år :D Då har jag tagit ledigt och ska vara med honom hela dagen :D stort grattis till dig Marcus<33 Jag älskar dig<3
Nu har jag skrivit av mig lite :) Ny uppdatering kommer inom kort :) (Förhoppningsvis xD)
Pusspuss<3
Mormor<3
Mormor, Jag hoppas så innerligt att du har det bra. Många tårar har runnit för saknaden efter dig.
Du var alltid den vi åkte till på somrarna och någon gång då och då på hösten och vintern när du bodde så långt bort. Det var alltid roligt att åka till dig. Att sova vid dig i vardagsrummet på en madrass på golvet var bland det roligaste och att vakna upp på morgonen och gå ut i köket där du sitter vid fönstret och åt en smörgås och drack en kopp kaffe. Du gjorde mig en macka med korv på och så fick jag ett glas saft och gick in och satte mig i soffan och tittade på tecknat. Det var många år sedan. Du flyttade hit och bodde här i några år. Vid några tillfällen sov jag hos dig på loven. Men nu var det ju inte lika långt att hälsa på dig längre så det blev mer ofta. Badkaret var nog din bästa vän då du tyckte mycket om att ligga där på dagarna i flera timmar. Och du bakade, massor. Bröd, konstiga sockerkakor med massa olika fyllningar. Allt från keso och russin till äpplen och kanel. Och dina havrekakor, det har jag starka minnen från när du bodde i Tierp. Du hade alltid en kaka på gång när vi kom dit men innan du hann lägga degen i formen och baka den så hade Maria och jag ätit upp degen. Flera gånger satt vi vid ditt köksbord och ritade. Jag kunde inte förstå hur du kunde rita så fina hus med tegeltak. Frysen som stod i hörnet med den tröga dörren var alltid lika rolig att rycka i. Vi lånade dina kläder och klädde ut oss och du tyckte nog inte vi såg riktigt kloka ut. Till middag lagade du alltid antingen panerad kotlett eller så fick vi korv och stuvad spenat med potatis. Det var också speciellt för dig. En gång blev jag fundersam när det låg en tandrad i ett glas. Men det var ju bara dina löständer.
Det är svårt för mig att inse att du är borta och inte kan komma tillbaka. Jag vill ju att du ska ligga i din säng och sova nu och imorgon bitti ska du gå upp och ta ett bad, koka en kopp kaffe och ta en smörgås av ditt eget hembakade bröd. Sitta framför tv:n och titta på någon pratshow. Ta en tupplur och sedan laga dig lite middag. Kanske ringa hem till oss och prata lite. På k vällen ska du gå och lägga dig i din säng igen. För att sedan sova och vakna på morgonen. Men det här är ingen resa man kommer tillbaka från. Vi kan inte åka iväg och hämta dig med bilen. Jag kan inte ge dig en kram och stryka dig över kinden. Jag får inte se dig le igen. Jag får inte höra dig säga mitt namn igen. Men jag minns ditt ansikte och jag minns ditt sätt att säga mitt namn. Du kommer aldrig att blekna ur mitt minne, eller ur mitt hjärta. Du kommer alltid finnas kvar. Godhjärtade mormor, jag hoppas du har det bra där du är nu. Jag hoppas du har träffat din mamma, pappa, mormor, morfar, farmor, farfar, och dina bröder. Jag hoppas du får en lycklig tillvaro där uppe och att du då och då tittar ner på oss och ser till så vi har det bra och ser till så vi kan göra bra val. Saknaden är stor.
Jag älskar dig mormor<3
Skolan..
Jahapp, nu sitter jag här hemma hos min älskling och har precis varit till Dollar Store och handlat lite kontorsmaterial :P Så nu håller han på och "inreder" sitt skrivbord:P Men jag måste ju säga att det blir fint i alla fall :)
Jag ser faktiskt fram emot att få börja skolan igen :) endast av den lilla enkla anledning att få träffa vännerna dagligen igen och att få in dessa rutiner igen. Men det finns alltid ett men. När det har gått ett helt läsår till och jag har gått ut andra året på Högberget så väntar ett sista tredje och sedan har jag inte en blekaste aning om vad jag ska göra. Vart ska jag plugga? Vad ska jag bo? Vad ska jag jobba med? Jag vet i alla fall en sak. Jag måste plugga för att bli något :S Har jag inte pluggat och gjort mig kompetent för ett yrke så går det säkert åt skogen:P Men vem vet. det kanske det gör ändå xP Jag hoppas i alla fall på att det kommer gå bra :)
Pusspuss<3
Vänskap. Glädje. Sorg.
Det jag vill säga är.. Håll fast vid de äkta vännerna.
En äkta vän är den som vet allt om dig och som ändå är din vän och tycker om dig.
Jag tycker väldigt mycket om mina vänner<3
Älskade Marcus<3
Nu skulle jag vilja ägna min älskade Marcus ett inlägg<3
Till att börja med kan jag skriva TACK<3 Tack för allt du gör för mig. Tack för att du finns för mig. Tack för att du är den du är. Tack för att du tar hand om mig. Tack för att du tröstar mig i mina svåra stunder.
Du betyder så otroligt mycket för mig. Jag vill aldrig skiljas från dig. Evig kärlek finns det något som heter och jag vågar påstå att det är vad vi har. Du och jag, min älskade.
Vi har hållit ihop i sex underbart långa månader. Den 8:e januari blev det du och jag, vi. <3
Jag älskar dig, ditt skratt, ditt fina ansikte och ditt hår. Sättet du går, din röst är som musik i mina öron.
Hela du älskling är det bästa som har hänt mig.
Jag älskar dig<3<3<3<3<3
Varför?
Varför hänger allting alltid på mig? Är det alltid mitt fel om vi inte hörs eller ses på länge? Det är inte bara mig det hänger på hela tiden. Ni har också ett ansvar som vänner att höra av sig! Även om det inte är för att klaga över hur dåligt ni mår. Förstår ni inte att jag också kan må dåligt? Jag har också känslor. Försök att se bortom den mur som ni har framför era ögon och titta på mig. Ser ni inte att jag är lycklig så som jag har det? Ser ni inte att ni visst betyder något för mig? Ser ni inte det så är ni inga riktiga vänner. Och hänger allt på mig så verkar inte ni bry er ett skit om mig.
Jag hör av mig, jag skickar sms och meddelanden på msn..Men jag får inga svar!! Vem är det då som inte hör av sig??!! Kan ni berätta det för mig?
Sluta klaga på det jag gör och det jag inte gör!
INGEN ÄR PERFEKT OCH DET ÄR FAN INTE NI HELLER!!!!
Vila i frid<3
Nu var det ett tag sedan jag var här sist. Så här ser det nu ut i mitt liv...
Jag har jobbat i två veckor som sommarmusikant och tjänat ihop 1770 som jag fåt utbetalade den 10:e juli :D Det är ett väldigt roligt jobb där vi åker runt och spelar tillsammans ett gäng på 9 stycken. Vi har nu gjort ett uppehåll på två och en halv vecka så våran första spelning nästa gång är på Söderbärke möljan lördagen den 25:e juli. Och för er som inte vet vad det är så är det en marknad som hålls i Söderbärke varje sommar.
Våra spelningar har varit både lyckade och fiaskon xP När vi spelade i Flogberget så var det inte en enda människa på den andra spelningen så vi packade ihop och åkte hem lite tidigare än beräknat.
Men annars så är det ett toppen jobb :D
Måste ju även få tillägga att vi var med i radion i fredags från Grangärde :D
Något som däremot inte är så roligt är att min älskade mormor, vid en ålder av 88 år nu har avlidit. Hon blev dålig tisdagen innan min första jobbar vecka och åkte in till lasarettet i Ludvika. Därifrån bar det sedan av till Falun i ambulans.
På midsommarafton så frågade hon mamma var "kinder" var. Med kinder så menade hon mig och min syster. Så på morgonen åkte pappa, Maria och jag upp till Falun och hälsade på henne. Hon kunde knappt prata så det var svårt att förstå vad hon ville säga till oss. Men jag förstod mitt namn. När hon såg oss allihopa samlade vid henne så sken hon upp med ett leende. Jag hörde mitt namn där jag stod brevid sängen och höll hennes hand.
Dagen efteråt så åkte vi först till Grangärde kyrka där jag skulle få motta ett stipendium från Hag-Lasses fond för musikaliska ungdomar :D Det var väldigt roligt att bli uppmärksammad på det viset :D
Efter kyrkan så åkte vi till mormor igen. Hon var sämre den dagen.
Veckan som följer började mitt jobb. Jag jobbade hela veckan och åkte hem till Söderbärke igen under helgen. Lördag morgon klockan sex kommer mamma in och väcker mig och berättar att de hade ringt från Falun. Mormor hade nu äntligen fått somna in.
Jag förstod det inte först, men sedan kom tårarna. Mormor är borta. Det kan inte vara sant. Vi gör oss iordning och åker iväg till Falun för att titta på henne en sista gång. Väl framme så möts vi av personalen som har haft hand om mormor. Vi får gå in på hennes rum. Där ligger hon i sängen, med ett grönt täcke som de har lagt på henne. På hennes bröst ligger tre vita rosor och i en vas på bordet brevid står ytterligare tre. Det finns också en bibel och två ljuskoppar med brinnande värmeljus.
Många tårar rann neför mina kinder den dagen och många dagar senare.
Jag har inte förstått det än. Det svåra som jag har framför mig nu är att spela på hennes begravning fredagen den 17:e juli. Jag hoppas att jag klarar av det. För mormors skull. Vila i frid mormor<3
Tack älskling för att du fanns där med mig under hela den svåra tiden. Tack för att du finns för mig nu. Jag älskar dig<3
